Finns det nåt som är svårare än just relationer? Dom ser väldigt olika ut beroende på vem det är, inte ens mellan sina barn har man likvärdiga  relationer. Dom kan vara lika starka ,viktiga och kärleksfulla men ser ändå olika ut.

Hur vet man om den kommer vara bra, kärleksfull och hälsosam….tänker nu på relation till en partner. Man träffar nån som man just då vill leva med ,utvecklas kanske bilda familj med men sen växer man åt olika håll. Helt plötsligt vill man inte samma saker längre relationen förändras eller är det jag eller han/hon som har förändrats. Hur mycket kan vi acceptera att han/hon förändras innan vi börjar tycka att relationen blivit sämre och inte värd att satsa på längre…..klarar man av att ens partner helt plötsligt vill göra nya saker som känns främmande för mig, är det rädslan för att inte räcka till eller duga längre som gör att vi klankar ner eller frågasätter…

Vad hade hänt om vi accepterat varandras olikheter, måste nåt vara rätt eller fel, klarar inte kärlek av att personen utvecklas och vill nya saker.

Lite tankar sent en måndag kväll!