Tänkte berätta om början på min resa inom det andliga och oron över att man inte kan eller har förmågan.
Har så länge jag kan minnas känt dofter och upplevt saker jag inte kunnat förklara. Har flera gånger när jag varit på nya platser fått en aha känsla att här har jag varit förut. Har funnits mycket som jag tyckt varit konstigt men ändå inte lagt så mycket energi på. Har alltid varit intresserad av det andliga men lite som Alfons Åberg har jag tänkt…ska bara..? Allt tog fart när jag började ta emot healing på distans, som blev en tröst i min sorg och saknad över min bror.Det kändes som jag kom nära honom på nåt vis.
Under dessa healing stunder upptäckte jag att det stack och sprakade på olika ställen i min kropp, mest i mina händer. Och där någonstans började jag söka och leta efter olika kurser inom healing. Av en händelse läste jag på en av sidorna på facebook att det skulle starta en kurs i ängla healing. Det kändes som nu eller aldrig.
När jag väl anmält mig började tvivlet spöka i mitt huvud, hann med många tankar och var på väg att boka av mig ett antal gånger.
Men gjorde det inte, som tur är ?
Dags för kurs…nervös och rädd för att göra bort mig åkte jag till kursgården. Där möttes jag av ett antal “vanliga” människor…vet inte vad jag förväntat mig.
Allt flöt på och var så intressant och roligt tills vi skulle börja med att öva på att ge varandra healing SMACK där kom tvivlet igen, hade jag förmågan och skulle änglarna hjälpa och förmedla sig genom mig. Men vet ni det gjorde dom ?varför jag är så säker på det är för att dom bla gav mig ord och meningar på engelska. Jag arbetar med ungdomar som kommer från andra länder och jag är nog den av all personal där som undviker mest att prata engelska. Inte för att jag inte kan utan för att jag känner mig osäker på att jag ska säga rätt. Så våga och chansa
Man klarar mer än man tror och man är aldrig ensam ❤
Ser fram emot fortsättningen på min utbildning i änglahealingen.
Kram ?
