När man äntligen känner att nu orkar jag skriva och ge av mig själv igen, vilken befrielse.

Man blir aldrig för gammal för att lära sig nytt om sig själv. Jag har kört på i 190 men plötsligt tar det bara stop. Huvudet ville inte längre det jag ville och så här i efterhand när jag blickar tillbaka förstår jag varför huvudknoppen bromsade. Jag arbetade 100% jobbade extra på ett annat jobb…ofta, läste på högskolan en kurs i barn och ungdomspsykiatri . Gick kurs i änglahealing…vem kan orka med allt detta utan att det tar stop??

Men nu är jag sakta men säkert tillbaka på banan igen. Det gäller att skynda långsamt fast man vill så mycket. Idag njuter jag av att inte göra nånting vissa dagar. Har blivit med hund som gör att jag kommer ut på dagliga promenader ? han har en sån skön personlighet och får mig att skratta ofta ?. Har även blivit med man, plötsligt händer det. Båda två kom in i mitt liv samma helg, livet har gått in på en ny väg. Är så tacksam! ❤