Jul… klappar mat umgänge glädje lycka gemenskap….Det är mycket man ska göra och hinna med innan själva julafton, men om man inte vill hoppa på den karusellen anses man som lite udda då?.

När man pratar och träffar vänner så är det mycket prat om just allt det här. Det klagas att det är stressigt och jäktigt att man inte hinner med och att dygnet skulle ha flera timmar…Men hallå är vi inte fel ute då. Varför stressa sönder sig för en dag, och när den dagen kommer så blir allt som det ska ändå eller inte. För det är ju inte så att man tänker om och gör annorlunda i första taget.Jag är inte så mycket annorlunda fast  tänker att i år ska jag inte stressa och jämföra mig med alla andra  och sen få dåligt samvete för att jag inte hunnit baka och pyntat hela huset fullt med tomtar.

Än så länge har jag klarat mig ganska bra, jag pyntar lite lagom, baket lämnar jag över till affären så smidigt och inga plåtar som måste rengöras 😉 Och då åren rusar på så fort så har jag bestämt mig för att ge mig och barnen en upplevelse ihop. Nåt vi kan minnas och tänka tillbaka på. Vill skapa så många roliga minnen som möjligt för barnen, nåt att minnas när deras vardag blir full av alla dessa måsten som vi vuxna har en förmåga att samla på oss.

Livet ska ju levas inte stressas förbi ♡

Idag har det varit en fin fin dag, trots att den började med försovning. Det som kunde blivit en stressig start blev helt tvärtom då sonen glatt säger…Vilken bra morgon,vad pigg jag är 🙂 det här gör vi om i morgon med. Kan man bli annat än glad av det….Och det stämde ju att vi var utvilade av den extra timmen vi fick. Ibland är barn mycket klokare än oss vuxna och ser på saker och ting på ett enklare sätt. För vad gör det att man försover sig, är ju inte så att hela världen rasar ihop  för att man fick en timmes extra sömn.

Nä glada och pigga tog vi tag i denna dag…

Tänk vilken tur att just den lille kloka mannen valde mig till sin mamma ♡ 

​Måste förmedla nåt till er som jag tycker känns häftigt och underbart. Jag har haft besvär länge med värk i högra axeln och en bit ner på skuldran. Fick massage och salva av en kompis det blev då bättre men efter ett tag kom det tillbaka. Till saken… för drygt en vecka sen när jag hade mediterat  så fick jag bara för mig att jag försöker heala mig själv. Sagt och gjort jag gnugga mina händer och satte sen den ena handen på min högra axel. Då började det pulsera i handen, kändes som hjärtslag och så stack det i hela handen. Satt så tills det började avta.Tro det eller ej, jag har inte haft ont efter det ? är det inte fantastiskt ?

Många spöken som “bor” i mitt huvud.

Det kan va allt ifrån människors beteende mot mig till att jag är osäker på vad jag klarar och inte klarar.

Varför låta sånt sätta bo…om nån beter sig illa borde man bara skaka av sig det och gå vidare. Likaså när man ska göra nåt nytt så låter man spöket där uppe få en och bli osäker innan man vet om man klarar av det. Varför hålla på och plåga sig själv på det viset. Man kan oftast mer än man tror ☺ så mitt måtto hädan efter är att få minst ett hjärnspöke att flytta.

Det är inte farligt och sätta ner foten och be människor som beter sig illa att sluta eller säga hej då…finns alltid fler människor som vill dig bättre. 

Eller

Att tänka att nåt går dåligt eller att du nog inte klarar av det, för det vet man ju inte innan man provat. Nä tror mer på dig själv…det kan bara bli bra eller mindre bra och vad det än blir så har du lärt dig nåt.

Det låter enkelt när man skriver det men öva ger färdighet ?

Ha en fin dag!

Tänkte berätta om början på min resa inom det andliga och oron över att man inte kan eller har förmågan.

Har så länge jag kan minnas känt dofter och upplevt saker jag inte kunnat förklara. Har flera gånger när jag varit på nya platser fått en aha känsla att här har jag varit förut. Har funnits mycket som jag tyckt varit konstigt men ändå inte lagt så mycket energi på. Har alltid varit intresserad av det andliga men lite som Alfons Åberg har jag tänkt…ska bara..? Allt tog fart när jag började ta emot healing på distans, som blev en tröst i min sorg och saknad över min bror.Det kändes som jag kom nära honom på nåt vis.

Under dessa healing stunder upptäckte jag att det stack och sprakade på olika ställen i min kropp, mest i mina händer. Och där någonstans började jag söka och leta efter olika kurser inom healing.  Av en händelse läste jag på en av sidorna på facebook att det skulle starta en kurs i ängla healing. Det kändes som nu eller aldrig.

När jag väl anmält mig började tvivlet spöka i mitt huvud, hann med många tankar och var på väg att boka av mig ett antal gånger.

Men gjorde det inte, som tur är ?

Dags för kurs…nervös och rädd för att göra bort mig åkte jag till kursgården. Där möttes jag av ett antal “vanliga” människor…vet inte vad jag förväntat mig.

Allt flöt på och var så intressant och roligt tills vi skulle börja med att öva på att ge varandra healing SMACK där kom tvivlet igen, hade jag förmågan och skulle änglarna hjälpa och förmedla sig genom mig. Men vet ni det gjorde dom ?varför jag är så säker på det är för att dom bla gav mig ord och meningar på engelska. Jag arbetar med ungdomar som kommer från andra länder och jag är nog den av all personal där som undviker mest att prata engelska. Inte för att jag inte kan utan för att jag känner mig osäker på att jag ska säga rätt.  Så våga och chansa

Man klarar mer än man tror och man är aldrig ensam ❤

Ser fram emot fortsättningen på min utbildning i änglahealingen.

Kram ?

Finns det nåt som är svårare än just relationer? Dom ser väldigt olika ut beroende på vem det är, inte ens mellan sina barn har man likvärdiga  relationer. Dom kan vara lika starka ,viktiga och kärleksfulla men ser ändå olika ut.

Hur vet man om den kommer vara bra, kärleksfull och hälsosam….tänker nu på relation till en partner. Man träffar nån som man just då vill leva med ,utvecklas kanske bilda familj med men sen växer man åt olika håll. Helt plötsligt vill man inte samma saker längre relationen förändras eller är det jag eller han/hon som har förändrats. Hur mycket kan vi acceptera att han/hon förändras innan vi börjar tycka att relationen blivit sämre och inte värd att satsa på längre…..klarar man av att ens partner helt plötsligt vill göra nya saker som känns främmande för mig, är det rädslan för att inte räcka till eller duga längre som gör att vi klankar ner eller frågasätter…

Vad hade hänt om vi accepterat varandras olikheter, måste nåt vara rätt eller fel, klarar inte kärlek av att personen utvecklas och vill nya saker.

Lite tankar sent en måndag kväll!

Var som alla andra till kyrkogården ikväll för att hedra och minnas mina nära och kära lite extra. Det är så vackert med alla ljus i mörkret, lite mystik med all kärlek i luften på sån lite yta.

Finaste bror!tiden har gått så fort 5 år av stor saknad men aldrig nånsin glömd. Minns dig med glädje och bevarar dig i hjärtat mitt ❤

Har funderat lite på det här med att känna dofter…

Vad står det för? Hur kommer det säg att man kan det?

Ska nämna några exempel när jag känt dofter som inte går att förklara vart de kommer ifrån. Ett flertal gånger har jag legat i min säng på morgonen och helt plötsligt känt kaffedoft, ni vet nykokt kaffe doften ☺ men det är bara jag hemma. En annan gång känner jag doften av blöt hund nere vid sängkanten. Efter min brors bortgång känner jag rökdoft både nu och då(han var rökare) samt parfym dofter.

Nån som har svar eller egna tankar om detta!?

Tänkte jag skulle delge något som hände den dagen det var begravning för min bror.

Jag skulle gå in och duscha, innan mig hade min dotters pojkvän duschat. När jag kom in i badrummet får jag se att det står något skrivet på badrums speglarna. På den ena står det glöm aldrig mig och på den andra jag älskar dig mest. Då jag säger till min dotters pojkvän att det var ju gulligt skrivet till min dotter( hon skulle iväg på en längre resa några veckor senare). Han tittar oförstående på mig och säger jag har inte skrivit något. Idag vet jag att det var ett meddelande från min bror❤, har hänt flera saker efter det.

Har nån annan varit med om något liknande?

Skriv gärna och berätta!

Varma kramar Annica

J

https://annicasvardag.tarotguiderna.se/

Denna dag har varit full med allt möjligt. Först var det besiktning på min lilla bil( som för övrigt är lite billig nu) tänk vad smidigt det skulle va om dom kunde prata… Bara ett litet hallå byt positions lampan. Sen var det hem och köra saker till tippen, vad skräp man samlar på sig. Hann med fika och med en vän samt bära in trädgårdsmöblerna för vintervila innan barnens magar började skrika efter mat, hungriga barn är inte att leka med. Nu efter nån timmes klurande för att komma igång med min blogg som för övrigt kommer bli spännande och och roligt då det är alldeles nytt för mig. Tänker jag meditera en stund för att komma ner i varv innan sängen kallar. Ha de gott!